Förändring i vardagen

Hej bloggen

Jag har inte skrivit här ett tag, låtsas som att jag har ett liv hahhaa.
Nu står jag vid ett imagenery vägskäl. Jag ska på en arbetsintervju imorgon. Kan hända att jag får jobbet, eller rättare sagt jag vore förvånad om jag inte fick det eftersom jag är way överkvalificerad.
Så nu när jag sitter här o lallar på min svengelska undrar jag om jag överhuvudtaget vill ha det här jobbet. Jag har kommit till den absoluta "lowest point" där jag inte känner att jag kan välja och vraka bland utbudet som så fint presenteras på alla jobbsidor.
Än idag undrar jag hur det har blivit så och vad jag kan göra för att ändra på det.
Jag har fasat för tanken och föreställt mig hur det hade varit om jag själv var den som rekryterade och JAG dök upp på intervju. Hmm, ingen erfarenhet, utländsk, inte klar med alla uppgifter och måsten... Hmm NEXT. Svaret blir... jag hade inte anställt mig själv.
Men why! Jag vet att jag har så mycket att ge, alla drömmar och visioner som dör varje dag då jag trampar men vägen verkar aldrig ta slut. Jag läste en text och blev lugnat efter att ha gråtit oavbrutet i nått som kändes som en oändlighet.
Texten löd i en sammanfattning: Du får inte prövningar emot dig som är övermänskliga. Vid dess slut finns det en väg att beskåda.
Jag vet inte vad jag ska tro på längre. Jag har under flera månader varit uppmärksam på andra människors prat, allmänt snack, speciellt de jag inte träffat förut i hopp om att de ska säga nått som jag kan ta till Inspiration, en uppenbarelse eller vad som helst.
Jag har hört vissa kloka ord men jag har fortfarande en känsla av att jag väntar på något. Jag vet inte riktigt vad. Ett ord, en väg, min väg.
Tills dess är allt i stort sett likadant och det enda jag egentligen längtar efter är förändring.