happy ending bye kitty

Äntligen fick katthistorien ett lyckligt slut!
Efter att ha blivit anklagad för att ha rövat bort och stulit katten så har jag äntligen hittat kattens ägare. Igår var min kusin och hans flickvän på besök. Han gick in på blocket och under "efterlysningar" hittade en bild som jag genast kände igen! Jag hade själv varit inne på blocket men sökte på helt fel kategori!! Jag ringde och en tjej kom med sin kompis och hämtade sin katt. Stackars katt hade varit borta i 5 månader. Det var ändå tur att jag tog hem den just den dagen som det började snöa och det blev minusgrader. Jag måste säga att katten kommer att vara saknad, hon var riktigt söt och tillgiven. Men jag är glad att hon kom till sitt rätta hem.
Så det var skönt att det löste sig till slut!
Imorrn hade jag tänkt jobba övertid men jag har fortfarande en del plugg kvar så jag får nog prioritera det. Just nu håller jag på att tvätta tonvis med kläder. Helgen flyr snabbt så det är lika bra att passa på och njuta............

Katten katten

Snacka om en omtumlande vecka! Ja flera veckor har varit precis så! Jag menar inte alltid på ett negativt sätt. Efter ett samtal från syrran förra veckan om att hon har hittat en hemlös/herrelös katt så fick jag ett knäpp och fick för mig att jag ska "rädda" det lilla livet. Stackars tänkte jag utan mat och sällskap helt ensam och förvirrad. Så jag tog hem den lilla som fortfarande heter bara "katten". Söt hona, perser (ser ut att vara) men inte renrasig.
Jag försöker till det yttersta att hitta ägaren, t om en kollega skjutsade mig till djursjukhuset där vi fick veta att katten är steriliserad och/eller kastrerad men inte id märkt. Men hang in there kitty jag ska nog hitta matte/husse. Jag varvar jobb med att byta sand, mata, leka och sätta upp annonser "upphittad".
Mycket händer på jobbet, fullt ös på alla håll och kanter! Man vet aldrig vad som händer nästa vecka. På tal om det borde jag sova nu. Jag dedikerar inlägget till katten. :P

Det var länge sen!

Jag har inte gått in på den här sidan på exakt ett år. Det senaste inlägget står still oktober 2007.

Nu är vi inne på oktober 2008 och det har verkligen varit ett år fullt av alla möjliga upplevelser och överraskningar, och året är ínte ens slut!



Jag sitter här i min lägenhet en söndag kväll och och bara längtar tills jag får somna. Söndag är en dag som nuförtiden är dagen innan första jobbdagen i veckan. Jag gillar inte måndagar, det är som mest att göra och jag har precis upptäckt att man kan få riktiga överraskningar när man klampar in genom dörren. Just nu så väntar jag på att förhoppningsvis bli kallad till min andra intervju till det jag kallar drömjobbet. Om jag har tur så har jag ett nytt jobb om två veckor. Det är nått jag har längtat till under så lång tid. Jag fick en lapp av en kollega med affirmationer som jag kikar på när modet vacklar. Oftast har jag hört du är ung och har ingen erfarenhet. Just nu fokuserar jag på att inte stressa eftersom jag för några månader sen fick magkatarr och den gör sig påminnd varje gång jag har bråttom och stressar. Det finns så många måsten men man måste tänka på att hälsan kommer först.
Det bästa med mitt jobb är de Tack jag får av människor som jag hjälpt och de underbara kollegorna som är roliga, snälla och skitbra människor. De skickade sms när jag var sjuk, har alltid goda råd, ställer upp och är alltid villiga att svara på frågor då vi fortfarande betraktar oss som nya på området. Den här veckan är sista veckan som jag kan njuta i deras sällskap eftersom de flyttar två våningar ner i huset. Förhoppningsvis kan vi fortfarande fika och äta lunch och planera in den där tjejkvällen som vi tjatat om. Till nästa gång! Tooodeee looooo

Förändring i vardagen

Hej bloggen

Jag har inte skrivit här ett tag, låtsas som att jag har ett liv hahhaa.
Nu står jag vid ett imagenery vägskäl. Jag ska på en arbetsintervju imorgon. Kan hända att jag får jobbet, eller rättare sagt jag vore förvånad om jag inte fick det eftersom jag är way överkvalificerad.
Så nu när jag sitter här o lallar på min svengelska undrar jag om jag överhuvudtaget vill ha det här jobbet. Jag har kommit till den absoluta "lowest point" där jag inte känner att jag kan välja och vraka bland utbudet som så fint presenteras på alla jobbsidor.
Än idag undrar jag hur det har blivit så och vad jag kan göra för att ändra på det.
Jag har fasat för tanken och föreställt mig hur det hade varit om jag själv var den som rekryterade och JAG dök upp på intervju. Hmm, ingen erfarenhet, utländsk, inte klar med alla uppgifter och måsten... Hmm NEXT. Svaret blir... jag hade inte anställt mig själv.
Men why! Jag vet att jag har så mycket att ge, alla drömmar och visioner som dör varje dag då jag trampar men vägen verkar aldrig ta slut. Jag läste en text och blev lugnat efter att ha gråtit oavbrutet i nått som kändes som en oändlighet.
Texten löd i en sammanfattning: Du får inte prövningar emot dig som är övermänskliga. Vid dess slut finns det en väg att beskåda.
Jag vet inte vad jag ska tro på längre. Jag har under flera månader varit uppmärksam på andra människors prat, allmänt snack, speciellt de jag inte träffat förut i hopp om att de ska säga nått som jag kan ta till Inspiration, en uppenbarelse eller vad som helst.
Jag har hört vissa kloka ord men jag har fortfarande en känsla av att jag väntar på något. Jag vet inte riktigt vad. Ett ord, en väg, min väg.
Tills dess är allt i stort sett likadant och det enda jag egentligen längtar efter är förändring.

Som lejonet på jakt

såja... tillbaka igen!

Jag blickar tillbaka lite på den senaste tiden som har bjudit på mycket! Jobbet funkar jättebra även om jag inte är där varje dag. Men jag tackar inte nej till uppdrag. Jag och Karin var i Alvesta på nått riktigt spännande, vi kunde skratta åt oss och vår outfit likas mycket som resenärerna som åkte förbi.
Turen har vänt på många sätt.... jag känner mig helt relaxed runtomkring alla de där boysen där ute på ett annorlunda sätt. Jag antar att alla de där timmarna med grabbarna på jobbet har lönat sig. De är bäst! ställer alltid upp, är hjälpsamma och kämpar på oavsett om det är eftermiddag eller natt. Jag var på campus igår, lämnade böcker på biblioteket. Lite skum känsla att vara där när man är student, inte ens på halvtid. Precis innan det var dags såg jag en frenchy på busshållsplatsen som förvirrande tittade i tabellen. Vi satt och snackade hela vägen och det var nice,han var nice.... Precis innan jag skulle be om hans nummer dyker hans fadder upp och tar över vår lilla bekantskaps time, damn it! så det var inte läge, hoppas att han dyker upp i krokarna igen, who knows! På tal om de där boys.... det finns en sån cutie som jag verkligen gillar, kan inte hjälpa att lite "oskyldigt" flörta även om han har flickvän. Se men inte röra i guess haahaaa. Jag får en känsla av att det är bothways och inte bara jag som brer på ett leende.
Jag kan äntligen säga att lejonet i mig lever och attackerar vardagen precis som det alltid har varit.
På torsdag sticker jag till min lovely familj och umgåååååååås. Livet rullar på, kanske inte nödvändigtvis i den fart jag ösnkar men det är helt okej.

Vidare och vidare

nämen heeeej

här är jag igen! I regninga Växjö försöker jag fördela tiden mellan jobb och studier. Mycket mycket att göra. Imorrn kommer mommy hem efter sin vandringstrip. Hoppas att hon har haft skoj, barnen har klarat sig fint även om middagen inte alltid innehöll sallad.
Snart är 25 fyllda precis vid porten och det känns helt okej. Visst trodde jag för ett par år sen att jag skulle hinna med mer men studietiden blev lång. Under helgen får jag besök av mina älsklingar, det ska bli skoj att hitta på saker, vad som än kommer på tanken.
Andra släktingar flydde sin kos undan juggehettan och är redan hemma, en hel vecka före planering.
Jag sitter här och vet inte om jag ska deppa över vädret som inte bjuder på sol eller för att det fortfarande går trögt på jobbfronten....
Många tårar har spillt de senaste månaderna men jag håller modet uppe.
Kusinen som nu innehar två bilar har lovat mig en av dom, tyvärr inte den nya haha! Så jag skyndar med körkortet så att jag kan sätta mig i lilla volvon och tuta och köra som en dåre. Jag ska nog döpa den "första" vännen, min alldeles egna. Nu håller vi tummarna!

I väntan på.....

heloo

efter helgen skriver jag i bloggen igen, lite hoppigt med mina inlägg men icke är jag svikare.
Jag hade en härlig helg i Jönköping. Det har blivit många timmar av tågåkande den veckan. Efter min tur på skid car-halkövning, tänkte jag för mig själv; jag drar till Ellie, det är inte långt härifrån. Vi hann med middag och en snabbfika innan jag var tvungen att bege mig hemåt.
Denna helg gick vi ut både fredag och lördag. På lördagen hängde den sköna Tobbe med. Trots att han enligt egen utsago inte brukar ragga ute så stack han iväg efter tjejer.
Jag tror att jag drack hela tiden.... till lunch, middag, på kvällen u name it. Jag som brukar kallas för en smuttare, drack mina drinkar på rekordtid.
Anyway en ny vecka! Som vanligt, skickade jag massa jobbansökningar och gjorde en extra ansträngning och ringde runt.
Positiva svar från en nisse, men återstår det att se.
Den här helgen blir inte lika fun, i den bemärkelsen... en hel del jobb! Undrar om grabbarna är lika villiga att köra race och spela kort.
Nånting kul måste man hitta på mellan pauserna.
Onsdag kväll och mycket att göra tills på fredag. Jag försöker lära mig att gå och lägga mig tidigt.
Ikväll för bli försök nummer.......... 500000
gotta go! ses